BITVIS AV MAJA

Nu går Wik mot sitt slut. Har varit ett par fantastiska månader här. Det har varit alla tuffa människor och självklart också utbildningen!

Igår var Wikdagen. Mycket trevlig dag med många fina besökare. Vi skrivare hade tvåuppläsningar som gick jättebra! Alla är så duktiga och har utvecklats sjukt mycket. Det är fint.

Nu är det bara en vecka kvar och nästa söndag är jag i Stockholm hos Josefin Persson med alla mina skrivarbrudar: Elinor Wilson och Caroline Mannerfelt, tyvärr kunde inte Amanda Gawelin följa med. Vi ska på måndag morgon åka med ett tidigt flyg till BARCELONA! Jag längtar! Där ska vi ska flanera, shoppa och trivas! :P

Sedan flyger jag till Oslo och grattar min bror på hans 20-årsdag! Det blir sjukt bra allting! Och på måndagen börjar jag jobba på Kopparstaden för andra gången i rad, plötsligt så blir det ett helt annat liv om man jämför med Wiklivet. Men det är bra, det behövs, har varit helt fantastiskt här men det räcker med ett år, jag behöver komma i kontakt med det vanliga livet lite mer känner jag. Dessutom ska jag någonstans mellan Oslo och Kopparstaden försöka hinna med att flytta in i min och Axels fina nya lägenhet som vi ska hyra över sommaren, ojojoj nu händer det grejer vill jag lova!

På Wikdagen läste jag upp denna text som jag antagligen kommer att arbeta lite mer med framöver:

WIENER HOFBURG

Jag hade sandaler på mig och mina fötter var gråa av grusdammet när vi klev in i trädgården vid Wiener Hofburg. På vår högra sida tornade ett stort växthus upp sig och fukten verkade krypa ut genom springorna och kladda sig fast på hela min kropp.

Vi hade gått ett tag, förbi mängder av tillfrissade buskar och beundransvärda byggnader från barocken och medeltiden. Det hade varit intressant för första gången på länge.  Inne i trädgården läste vi om det stora växthuset som kallades för Palmhuset, glasskivorna kantades av fin, ärgad koppar och i parken runt om var det kortklippt, grönt gräs och flera dammar. Vi genade över gräset och jag tog av mig mina skor för att kunna stryka fötterna med översidan mot det gröna. De värkte.

Du var trött på mig, eller kanske hungrig, törstig. Och jag bara babblade på om hur fint allt var och förstår du hur gammalt det här stället är och vilka människor som bott här. Just då tornade ännu en gigantisk byggnad upp sig och där stod med stora guldbokstäver MOZART 1756-1791 över ingången. Förstår du att här har Mozart varit? Du mumlade ett ja, häftigt och satte av mot utgången, en vakt med konstig hög mössa kollade på dig och jag kom småspringande efter med ett nervöst leende, du hade fått syn på glasskiosken. Vi gick genom grindarna med samma ärgade koppar som palmhuset. Jag såg Beethoven i ögonvrån, kunde jag bara lämna honom där utan att beundra honom närmre? Jag hann inte tänka mycket mer på det förrän du tog tag i min hand och ledde mig över vägen som var delad på mitten av en aspallé, vi stannade för en tant och sedan gick du med bestämda steg in i kiosken. Du beställde två kulor åt mig och tre åt dig själv och lät sedan mig betala.

Du vände på klacken, gick ut igen, korsade vägen, satsade på koppargrindarna, hälsade på vakten med konstig mössa, Good day, traskade vidare i rask takt mot Beethoven och satte dig på en av de gröna stolarna framför honom, du visste hela tiden att jag var strax efter. När jag satte mig svettig vid din högra sida med glass på hakan, pussade du mig i pannan så jag fick glass där med och sa, det var väl hit du ville älskling? Vad fint det är.

Jag ska läsa allas texter, jag ska det och jag ska bry mig om vad som står. Därför gör jag det inte nu, eftersom jag inte kommer att vara ärlig. Därför sitter jag och pluggar till högskoleprovet, då är jag i alla fall ärlig mot mig själv.  Kommunen i Falun har gjort bort sig igen vad gäller skateboardparken, nu skjuter dom kanske upp byggnationen till hösten för att anbuden är för höga och det är semester tydligen. ”Va? SEMESTER PÅ SOMMAREN? Det hade vi ju inte räknat med när vi planerade det här”. Jag är sur för det. Men jag är glad för att det har varit en fantastisk vecka, i tisdags var jag på Katalin i Uppsala och såg Bodil Malmsten, jag hade lite groupiekänsla när jag lämnade Wik. Tyvärr så kom hon inte ut och signerade böcker efteråt, men kanske var det tur eftersom jag bara hade fått ur mig ett ”Du var jättebra”. Jag köpte också en plansch med Bodil på vilket är helt OK att göra, eftersom den är fin.

Den 14 Maj är det Wikdagen här ute, så alla är varmt välkomna hit, det blir roliga grejer hela dagen, ta med släkt och vänner och kom!

I morgon åker jag hem till Falun igen, har varit ett flängande fram och tillbaka mellan mina två hem på sista tiden. Jag önskar mig själv ett lycka till på högskoleprovet på lördag! TACK!

Nya ord att lära:

Tantaluskval: Ouppfyllbar önskan

Filiströs: Inskränkt småborgelig

Jäsig: Småblåsig

Diglossi: Tvåspråkighet

Nu har nostalgin rullat i gång, jag tänker tillbaka på yngre somrar i Falun och andra ställen. Mesigt att säga så när jag bara är 21, jag vet. Men tänker ändå tillbaka på kärleken till musiken och alla andra känslor som liksom var så mycket starkare och mer fyllda än vad de kanske är nu. När började jag leka vuxen och sluta lyssna på Lars Winnerbäck och reggae?  Gråta till Kom änglar och känna hur det kittlades i hela kroppen av dunderhög musik på festival? Jag vill jag vill jag vill igen. Så den här sommaren kommer gå i 2007 års tecken och bli en hejdundrande musikfest med fjollcider i parker och kjolcyklande genom hela stan. Och oj oj oj vad jag längtar dit.

Denna textsnutt hittade jag när jag rotade bland gamla texter, roligt tycker jag, lite nostalgi även här:

”Sjukhusmiljöer har alltid inspirerat mig. Jag hatar dem och älskar dem. Det är sterilt, folk dör, människor blir friska, vi ger blod och stukar fötter. Jag har någon slags hatkärlek till sjukdomar, och tar reda på allt om det som slutar med döden och låter mig fascineras. Det gör jag, och njuter av att bli friskförklarad varje gång. Idag gav jag blod, det har blivit något slags tvångsbeteende. Gratis hälsokontroller tänker jag, godgärning tänker någon annan. Mina känslor svallar över mer än ofta, jag blir kär hela tiden.  Gråter då och då när folk går själv på bio, när folk äter allt för mycket mat med mera, med mera. Jag är sån, jag kan tycka illa om också, så brutalt. När det är ludd kvar i torktumlaren, när bilar inte blinkar i rondeller, när jag blir sur för allt det.  Men det här med kärleken det slår nog allt. Det började med min dagismagister som man skulle kalla honom, han hade långt hår som E-type, som jag tyckte var snygg, jag lät han vinna på brädspel och så. Konstigt det där, det är ju inte kärlek men någonting är det. ”

Nu har jag en bra kärlek, men det är kul att tänka på hur fort man blev kär när man var liten och hur ofta man blev kär och i hur många man blev kär. Jag kommer ihåg Simon med alla S:en: Söt, Snygg och Snäll. Vilken kille!

I morgon drar vi igång på Wik igen, NU KÖR VI!

/ Maja

Nu har Majas orostroll varit i farten igen och kollat upp det här med Mayakalendern, och jag kan nu pusta ut och slappna av! Vi kommer INTE att gå under 2012. Jag är glad! Nu kan jag läsa vidare på ”Vägen” av McCarthy utan att sitta och tänka på massa blaj.

Så idag börjar min nya Majakalender och 21 December 2012 kommer det att hållas pusskalas hos mig, alla är välkomna! Det är nämligen den nya Majakalenderns Fira livet dag!

Nu blir det kaffedrickande, Vägenläsning och tv på i bakgrunden på ljudlös, för jag älskar tidiga morgonar och morgonnyheter.

Och sen ska jag sätta mig och skriva någonting jäkligt bra, för nästa fredag dyker förhoppningsvis Kung Henry upp på Wik och ska läsa poesi med oss skrivare! Och då lär man ju visa vad man går för!

Idag är det alltså första dagen på Majas kalender och den inleds med lunch med Farmor och hennes syster, och -24 grader. Det tycker jag är början på ett toppen år!

Och GE BLOD! Jag har nu blivit blodgivare och kommer att bli en hängiven anhängare till detta och jag tänker värva. GE BLOD! Tänk vad många liv ni kan rädda, och det är helt gratis! Tips till studenter som vill hjälpa men kanske inte har råd! GE BLOD! Otroligt enkelt, bara att ringa till närmsta blodcentral och boka tid! Se det som en gratis hälsoundersökning. Otroligt bra! GE BLOD! Gå in på Geblod.nu för att läsa mer.

Ha det! HEJ!

Jag läser Vägen av Cormac McCarthy, en bok om livet. I går var Walking dead på tv11. Jag hatar zombisar. The day after tomorrow, I am legend, 2012.

Jag förstår inte. Jag förstår inte, jag förstår inte. Varför göra filmer om naturkatastrofer och dödsvirus när de redan finns framför näsan på oss? Varför inte lägga filmpengarna på att fixa världen istället för att gå och skaffa oss en fiktiv jävla värld så att vi i I-länderna kan känna någon slags skräck i tillvaron? Inte leva sådär jätte tryggt och harmoniskt liv som vi ju gör, utan kanske ta två timmar av det med popcorn upp till öronen och kolla på hur en förintelse skulle kunna se ut. När det redan finns så mycket skit. Dödsvirus har vi, naturkatastrofer har vi.

JAG FÖRSTÅR INTE!

Jag har inte hängt här på länge. Jag har väl haft min första skrivkramp kan man säga. Det är tungt, det är jävligt tungt. Jag trodde det var någonting som bara försiggick hos andra, att jag var annorlunda, en sådan som bara kunde sätta mig ner och skriva vad jag vill, när jag vill. Men nej nej, jag har haft skrivkrämpornas skrivkramp. Men jag slänger ut en väldigt, väldigt komprimerad novell som Joar Tiberg kallade den på senaste textsamtalet. Om kärlek såklart. Enjoy!

"

Han står på balkongen och skriker ut över hela kvarteret ner mot mig, han är full. Han brukar aldrig vara full. Jag älskar honom, han på balkongen, han som skriker.

-       EVA! Vill du veta då? Vill du veta hur kär jag är i dig eller? Varför fattar du inte? Alltså jag tycker för fan om allt med dig! Du behöver inte ens duscha, alltså när du pruttar, då alltså… Alltså jag lovar jag älskar dig!

Jag kan inte låta bli att skratta. Jag står kvar med flit där nere ett tag. Han vet att jag inte tycker om alkohol. Men han brukar inte vara full. Jag hade fått ett samtal om att det väntade en något onykter pojkvän på en toa i lägenhet i stan. När jag plingade på så var det Simon som öppnade, han heter så, han på balkongen, min sambo.

-       Va fan Eva, va gör du här! Kom hit får jag kyssa dig. Är du vaken förresten? Vill du ha öl eller?

Jag svarade att jag hade fått ett samtal om en onykter pojkvän. Och att här var jag. Skulle han med eller?

-       Va faaan grabbar? Vem är det som har ringt Eva och sagt att jag är full? Jag är inte full, alltså jag är jätte nykter. Kolla Eva, kolla då. Eva kolla. Här pussa mig då.

-       Du har spytt, svarade jag och pussade honom på kinden.

Han sa att han var helt OK och skulle ta sig hem själv, att jag kunde åka. Fine, sa jag trött och slängde igen dörren lite väl hårt i ansiktet på honom. Och nu står han där på balkongen och skriker ut sin kärlek till mig, ut över hela världen.

Han kommer komma hem i natt och nosa mig i nacken och säga, fan va sexig du är Eva, jag vill bara ha dig här och nu, så kommer han somna innan jag vänt mig om och jag kommer skratta och klappa honom över kinden och putta över honom på sidan så att han inte snarkar. Sen kommer han hata sig själv dagen efter och fråga om han gjort något dumt. Och jag kommer säga att han var full men inte odräglig och att han vet vad jag tycker.  Att det är okej att han står och skriker ut sin kärlek till mig över hela stan, men att det ju räcker med någon gång per år. Och han förstår och kysser mig och jag blir illamående av smaken och han ler och säger ”Jag får göra så, för du älskar mig”.

"

Iakttagelser på ett tåg. Jag tågar fram, på ett tåg. Jag är snart vuxen, då kommer man ihåg allt man ska komma ihåg. Jag har inte riktigt kommit dit än idag, hoppas jag är tillräckligt vuxen när jag får barn och sånt. Jag glömde kvar en hyrfilm i min väska, i min ryggsäck låg filmen jag skulle lämnat i morse. Jag panikade (panikade finns inte, lika lite som mitt fantasiland Gasalia, det blir rött under mitt fantasiland, alltså finns det inte), men jag panikade på tåget, insåg att det skulle börja rulla inom två minuter, skriker ut över perrongen om det är någon som ska stanna i Falun. Det var en trevlig tjej som skulle stanna. Den trevliga tjejen tog emot filmen, skrattade och sa att hon skulle lämna den. Jag tackade, jag tror jag litar på främlingar. Jag hoppas jag gör det. Ändå sitter jag och funderar på om jag ska ringa videobutiken och kolla om den kommit in. Jag hoppas jag litar på främlingar. Jag tänker inte ringa.

Jag tycker om när det är mörkt på kvällarna men jag funderar lite på när det blir ljust. Ska kolla det. Ska kolla massor med saker. Sådana där vuxensaker. Jag ska göra det i helgen. Söka lite jobb till sommaren och så. Kolla när högskoleprovsanmälan ska vara inne. När allting ska börja. Planera lite liv.

Jag har blivit en sådan där som kommenterar artiklarna på t.ex Dalarnastidningar.se. Det känns inte bra, jag har aldrig tyckt om sådana som gör det. Min Pappa gör det, han tycker jag om. Men det är en principsak jag har, jag gillar dem inte.  Lika lite som droger.  Så ramlade jag själv dit! Måste sluta tvärt så det inte blir likadant med drogerna!

Jag följer bibliotekstjuven på SVT1 på onsdagar, och har under helgen gjort en hemsk upptäckt! Jag är själv en boktjuv, jag har stulit en bok! Utan att jag själv vetat om det. Och inte vilken bok som helst, utan Förvandlingen, Franz Kafka. Jag blir rädd för mig själv. Den tillhört Lugnetgymnasiet. Jag ska läsa den nu, sen ska jag lämna tillbaka den. Så gör jag.

Så svischar vi in med en stenhård uppercut, här får du vad du förtjänar!  En superstylad superblogg!

Jag har numera en bloggcoach, Amanda Gawelin. Det är kul, hon är hajpad! Jag ska också bli hajpad.

Jag har svettpanna på min visningsbild, jag är en svettig människa, varm människa. Det tycker jag om att jag är. Har jag alltid varit.

Det ska hända saker här på bloggen, man ska oförberett slängas in i grejer! BA-BOM!

Här skulle det nu passa bra med min text som jag lämnade in som veckans uppgift med temat ”Genus”. MEN, inte än, det får bli en cliffhanger. Värt att vänta på.

Det ska hända saker på en blogg, händer, hand, hinna. Jag ska hinna min blogg.

Nu har jag stirrat på min skärm i timmar, timstirr. Så det är dags att logga av, knyta ihop dagen. Imorgon har jag nytvättade underkläder att ta på mig. Det känns lyxigt. Mina underkläder brukar vara nytvättade, men nu har jag gått in på bikinidelar. Jag längtar tills imorgon.

/ God natt och sov gott.

Mitt skrivande skrivs inte av sig själv. Det är jobbigt. Det är obehagligt. Det är bra, att det inte gör det.

Jag behöver ju skrivandet.

Sitter och läser Bodil Malmstens blogg och tänker att jag borde säga till henne att det var tack vare henne jag kom in på min drömskola. Sen tänker jag att tusan så säger alla fans, sen läser jag vidare på hennes blogg och hon skriver att det finaste som finns är flickorna som kommer fram till henne efter hennes föreläsningar och ger henne betydelsefulla brev. Så tänker jag skönt. Sen tänker jag men då kanske hon tror att jag gör det bara för att det står på hennes blogg. Sen så tänker jag BARA GÖR DET! Hon har också varit ung, hon har också börjat någonstans.

För att fortsätta på Bodil Malmsten.. Jag kom på att jag inte ha läst någon av hennes böcker från pärm till pärm. Men jag har läst dem, slagit upp, tänkt, förundrats, njutit och sen lagt ifrån mig dem. Och det har räckt. Hennes språk berör mig. Men jag bör läsa en bok i sträck innan hennes show, det borde jag. I respekt, men varför? Hon har redan den, min respekt.

/ BeundrarMaja.

Jag drunknar i toner, i ren förtjusning glömmer jag att röra på mig och jag bara sjunker och sjunker och sjunker. Slutar aldrig förvånas över alla mina nya sidor. Jag har hybris, och jag mår bra av det.

Jag får det i doser, då fungerar det på rätt sätt. Andra har hybris och blir besvikna, det har inte jag. Jag blir sällan besviken, det är också en bra sida hos mig.

Det känns som att jag nyss lärt mig ordet hybris för att jag använder det så ofta, eller att jag faktiskt har förstått dess innebörd. Så är inte fallet, ordet lärde jag mig vid ganska ung ålder då mina föräldrar tyckte att min bror led av detta, i en något negativ mening.

Och det där med att förstå innebörden av ordet vet jag inte heller om jag gör fullt ut. Missförstås jag blir jag gärna rättad, eller satt mot väggen.

Och det vankas stress, jag fick plötsligt mycket att göra, efter ett lov som har varit absolut oproppat med saker. Jag har inte gjort mycket vettigt. Vad nu detta vettiga ska vara vet jag ej. Fast träffat familjen har jag gjort. Det är bra, även om det vart under något stressande förhållanden. Mina förhållanden är inte stressande, eller är mina förhållanden stressade? Jag hoppas inte det, stor kram till mina förhållanden, ni gör ert bästa. Det är mig det är fel på, om det är något fel så är det jag. Nu är det inget fel, så jag låter det vara. Vila på mitt papper.

Imorgon känns det som julafton, då ska mitt verk lyftas till skyarna. Det blir toppish!

Jag har skrivit en text, texten är nu en låt. Tänk om jag blir känd i melodifestivalen. Tänk om någonting jag har skrivit kan bli känt. Tänk om mitt liv glider in på en helt annan bana än vad jag tänkt. Vad kul! Det känner jag, att det är kul! Men så har jag ändå utstakat mitt liv litegrann i alla fall, fast det är kul att inte riktigt veta.

Men det är väl sådär det blir, man vill vara lite trygg i nuet. Ha något planerat, fast kanske inte genomföra det, men ha det som en brandvägg, brandvägg är fel ord, ha det som en nödutgång är vad jag egentligen vill säga. Men så fungerar ju jag så att om det jag har planerat inte går igenom, så måste jag ställa om mig och tänka i andra banor igen. Det är väl där skon klämmer. Aj, aj, aj.

Det är inte så att jag ogillar överraskningar, nej, nej. Jag måste bara tänka på dem lite, känna mig fram. Fast nu är ju jag en sån som inte borde tänka för mycket utan mer bara göra sakerna istället för att grubbla över dem. Det är också här skon klämmer. Som att jag mår mycket bättre av att gå upp i tid på mornarna, MEN att jag ligger kvar en halvtimme extra, för det är så fruktansvärt skönt just den halvtimmen, fast den förstör resten av dagen. Lite så är jag.

En sådan här har synts till i Dalarna, det tycker jag var kul, den är söt!

Mårdhund