BITVIS AV MAJA

Jag läser Vägen av Cormac McCarthy, en bok om livet. I går var Walking dead på tv11. Jag hatar zombisar. The day after tomorrow, I am legend, 2012.

Jag förstår inte. Jag förstår inte, jag förstår inte. Varför göra filmer om naturkatastrofer och dödsvirus när de redan finns framför näsan på oss? Varför inte lägga filmpengarna på att fixa världen istället för att gå och skaffa oss en fiktiv jävla värld så att vi i I-länderna kan känna någon slags skräck i tillvaron? Inte leva sådär jätte tryggt och harmoniskt liv som vi ju gör, utan kanske ta två timmar av det med popcorn upp till öronen och kolla på hur en förintelse skulle kunna se ut. När det redan finns så mycket skit. Dödsvirus har vi, naturkatastrofer har vi.

JAG FÖRSTÅR INTE!

Jag har inte hängt här på länge. Jag har väl haft min första skrivkramp kan man säga. Det är tungt, det är jävligt tungt. Jag trodde det var någonting som bara försiggick hos andra, att jag var annorlunda, en sådan som bara kunde sätta mig ner och skriva vad jag vill, när jag vill. Men nej nej, jag har haft skrivkrämpornas skrivkramp. Men jag slänger ut en väldigt, väldigt komprimerad novell som Joar Tiberg kallade den på senaste textsamtalet. Om kärlek såklart. Enjoy!

"

Han står på balkongen och skriker ut över hela kvarteret ner mot mig, han är full. Han brukar aldrig vara full. Jag älskar honom, han på balkongen, han som skriker.

-       EVA! Vill du veta då? Vill du veta hur kär jag är i dig eller? Varför fattar du inte? Alltså jag tycker för fan om allt med dig! Du behöver inte ens duscha, alltså när du pruttar, då alltså… Alltså jag lovar jag älskar dig!

Jag kan inte låta bli att skratta. Jag står kvar med flit där nere ett tag. Han vet att jag inte tycker om alkohol. Men han brukar inte vara full. Jag hade fått ett samtal om att det väntade en något onykter pojkvän på en toa i lägenhet i stan. När jag plingade på så var det Simon som öppnade, han heter så, han på balkongen, min sambo.

-       Va fan Eva, va gör du här! Kom hit får jag kyssa dig. Är du vaken förresten? Vill du ha öl eller?

Jag svarade att jag hade fått ett samtal om en onykter pojkvän. Och att här var jag. Skulle han med eller?

-       Va faaan grabbar? Vem är det som har ringt Eva och sagt att jag är full? Jag är inte full, alltså jag är jätte nykter. Kolla Eva, kolla då. Eva kolla. Här pussa mig då.

-       Du har spytt, svarade jag och pussade honom på kinden.

Han sa att han var helt OK och skulle ta sig hem själv, att jag kunde åka. Fine, sa jag trött och slängde igen dörren lite väl hårt i ansiktet på honom. Och nu står han där på balkongen och skriker ut sin kärlek till mig, ut över hela världen.

Han kommer komma hem i natt och nosa mig i nacken och säga, fan va sexig du är Eva, jag vill bara ha dig här och nu, så kommer han somna innan jag vänt mig om och jag kommer skratta och klappa honom över kinden och putta över honom på sidan så att han inte snarkar. Sen kommer han hata sig själv dagen efter och fråga om han gjort något dumt. Och jag kommer säga att han var full men inte odräglig och att han vet vad jag tycker.  Att det är okej att han står och skriker ut sin kärlek till mig över hela stan, men att det ju räcker med någon gång per år. Och han förstår och kysser mig och jag blir illamående av smaken och han ler och säger ”Jag får göra så, för du älskar mig”.

"