BITVIS AV MAJA

Nu har nostalgin rullat i gång, jag tänker tillbaka på yngre somrar i Falun och andra ställen. Mesigt att säga så när jag bara är 21, jag vet. Men tänker ändå tillbaka på kärleken till musiken och alla andra känslor som liksom var så mycket starkare och mer fyllda än vad de kanske är nu. När började jag leka vuxen och sluta lyssna på Lars Winnerbäck och reggae?  Gråta till Kom änglar och känna hur det kittlades i hela kroppen av dunderhög musik på festival? Jag vill jag vill jag vill igen. Så den här sommaren kommer gå i 2007 års tecken och bli en hejdundrande musikfest med fjollcider i parker och kjolcyklande genom hela stan. Och oj oj oj vad jag längtar dit.

Denna textsnutt hittade jag när jag rotade bland gamla texter, roligt tycker jag, lite nostalgi även här:

”Sjukhusmiljöer har alltid inspirerat mig. Jag hatar dem och älskar dem. Det är sterilt, folk dör, människor blir friska, vi ger blod och stukar fötter. Jag har någon slags hatkärlek till sjukdomar, och tar reda på allt om det som slutar med döden och låter mig fascineras. Det gör jag, och njuter av att bli friskförklarad varje gång. Idag gav jag blod, det har blivit något slags tvångsbeteende. Gratis hälsokontroller tänker jag, godgärning tänker någon annan. Mina känslor svallar över mer än ofta, jag blir kär hela tiden.  Gråter då och då när folk går själv på bio, när folk äter allt för mycket mat med mera, med mera. Jag är sån, jag kan tycka illa om också, så brutalt. När det är ludd kvar i torktumlaren, när bilar inte blinkar i rondeller, när jag blir sur för allt det.  Men det här med kärleken det slår nog allt. Det började med min dagismagister som man skulle kalla honom, han hade långt hår som E-type, som jag tyckte var snygg, jag lät han vinna på brädspel och så. Konstigt det där, det är ju inte kärlek men någonting är det. ”

Nu har jag en bra kärlek, men det är kul att tänka på hur fort man blev kär när man var liten och hur ofta man blev kär och i hur många man blev kär. Jag kommer ihåg Simon med alla S:en: Söt, Snygg och Snäll. Vilken kille!

I morgon drar vi igång på Wik igen, NU KÖR VI!

/ Maja

Nu har Majas orostroll varit i farten igen och kollat upp det här med Mayakalendern, och jag kan nu pusta ut och slappna av! Vi kommer INTE att gå under 2012. Jag är glad! Nu kan jag läsa vidare på ”Vägen” av McCarthy utan att sitta och tänka på massa blaj.

Så idag börjar min nya Majakalender och 21 December 2012 kommer det att hållas pusskalas hos mig, alla är välkomna! Det är nämligen den nya Majakalenderns Fira livet dag!

Nu blir det kaffedrickande, Vägenläsning och tv på i bakgrunden på ljudlös, för jag älskar tidiga morgonar och morgonnyheter.

Och sen ska jag sätta mig och skriva någonting jäkligt bra, för nästa fredag dyker förhoppningsvis Kung Henry upp på Wik och ska läsa poesi med oss skrivare! Och då lär man ju visa vad man går för!

Idag är det alltså första dagen på Majas kalender och den inleds med lunch med Farmor och hennes syster, och -24 grader. Det tycker jag är början på ett toppen år!

Och GE BLOD! Jag har nu blivit blodgivare och kommer att bli en hängiven anhängare till detta och jag tänker värva. GE BLOD! Tänk vad många liv ni kan rädda, och det är helt gratis! Tips till studenter som vill hjälpa men kanske inte har råd! GE BLOD! Otroligt enkelt, bara att ringa till närmsta blodcentral och boka tid! Se det som en gratis hälsoundersökning. Otroligt bra! GE BLOD! Gå in på Geblod.nu för att läsa mer.

Ha det! HEJ!

Jag läser Vägen av Cormac McCarthy, en bok om livet. I går var Walking dead på tv11. Jag hatar zombisar. The day after tomorrow, I am legend, 2012.

Jag förstår inte. Jag förstår inte, jag förstår inte. Varför göra filmer om naturkatastrofer och dödsvirus när de redan finns framför näsan på oss? Varför inte lägga filmpengarna på att fixa världen istället för att gå och skaffa oss en fiktiv jävla värld så att vi i I-länderna kan känna någon slags skräck i tillvaron? Inte leva sådär jätte tryggt och harmoniskt liv som vi ju gör, utan kanske ta två timmar av det med popcorn upp till öronen och kolla på hur en förintelse skulle kunna se ut. När det redan finns så mycket skit. Dödsvirus har vi, naturkatastrofer har vi.

JAG FÖRSTÅR INTE!

Jag har inte hängt här på länge. Jag har väl haft min första skrivkramp kan man säga. Det är tungt, det är jävligt tungt. Jag trodde det var någonting som bara försiggick hos andra, att jag var annorlunda, en sådan som bara kunde sätta mig ner och skriva vad jag vill, när jag vill. Men nej nej, jag har haft skrivkrämpornas skrivkramp. Men jag slänger ut en väldigt, väldigt komprimerad novell som Joar Tiberg kallade den på senaste textsamtalet. Om kärlek såklart. Enjoy!

"

Han står på balkongen och skriker ut över hela kvarteret ner mot mig, han är full. Han brukar aldrig vara full. Jag älskar honom, han på balkongen, han som skriker.

-       EVA! Vill du veta då? Vill du veta hur kär jag är i dig eller? Varför fattar du inte? Alltså jag tycker för fan om allt med dig! Du behöver inte ens duscha, alltså när du pruttar, då alltså… Alltså jag lovar jag älskar dig!

Jag kan inte låta bli att skratta. Jag står kvar med flit där nere ett tag. Han vet att jag inte tycker om alkohol. Men han brukar inte vara full. Jag hade fått ett samtal om att det väntade en något onykter pojkvän på en toa i lägenhet i stan. När jag plingade på så var det Simon som öppnade, han heter så, han på balkongen, min sambo.

-       Va fan Eva, va gör du här! Kom hit får jag kyssa dig. Är du vaken förresten? Vill du ha öl eller?

Jag svarade att jag hade fått ett samtal om en onykter pojkvän. Och att här var jag. Skulle han med eller?

-       Va faaan grabbar? Vem är det som har ringt Eva och sagt att jag är full? Jag är inte full, alltså jag är jätte nykter. Kolla Eva, kolla då. Eva kolla. Här pussa mig då.

-       Du har spytt, svarade jag och pussade honom på kinden.

Han sa att han var helt OK och skulle ta sig hem själv, att jag kunde åka. Fine, sa jag trött och slängde igen dörren lite väl hårt i ansiktet på honom. Och nu står han där på balkongen och skriker ut sin kärlek till mig, ut över hela världen.

Han kommer komma hem i natt och nosa mig i nacken och säga, fan va sexig du är Eva, jag vill bara ha dig här och nu, så kommer han somna innan jag vänt mig om och jag kommer skratta och klappa honom över kinden och putta över honom på sidan så att han inte snarkar. Sen kommer han hata sig själv dagen efter och fråga om han gjort något dumt. Och jag kommer säga att han var full men inte odräglig och att han vet vad jag tycker.  Att det är okej att han står och skriker ut sin kärlek till mig över hela stan, men att det ju räcker med någon gång per år. Och han förstår och kysser mig och jag blir illamående av smaken och han ler och säger ”Jag får göra så, för du älskar mig”.

"