OTÄNKT, OREDIGERAT, NO EXCUSES.
Mitt skrivande skrivs inte av sig själv. Det är jobbigt. Det är obehagligt. Det är bra, att det inte gör det.
Jag behöver ju skrivandet.
Sitter och läser Bodil Malmstens blogg och tänker att jag borde säga till henne att det var tack vare henne jag kom in på min drömskola. Sen tänker jag att tusan så säger alla fans, sen läser jag vidare på hennes blogg och hon skriver att det finaste som finns är flickorna som kommer fram till henne efter hennes föreläsningar och ger henne betydelsefulla brev. Så tänker jag skönt. Sen tänker jag men då kanske hon tror att jag gör det bara för att det står på hennes blogg. Sen så tänker jag BARA GÖR DET! Hon har också varit ung, hon har också börjat någonstans.
För att fortsätta på Bodil Malmsten.. Jag kom på att jag inte ha läst någon av hennes böcker från pärm till pärm. Men jag har läst dem, slagit upp, tänkt, förundrats, njutit och sen lagt ifrån mig dem. Och det har räckt. Hennes språk berör mig. Men jag bör läsa en bok i sträck innan hennes show, det borde jag. I respekt, men varför? Hon har redan den, min respekt.
/ BeundrarMaja.
